Clisson-Montaigu, 18 km

När vi drog bort gardinerna på morgonen såg vi ..... nästan ingenting. Dimman låg tät och skulle så göra fram till ca halv tolv. Karin var fortfarande krasslig så det blev ingen vandring för henne i dag. Johan ville dock gå så det fick han göra ensam.
Det blev en trolsk och vacker vandring, först längs floden och sedan på mjuka vägar längs fälten. Det var inte så långt så han var framme vid lunch. På eftermiddagen gick vi ut och tittade på slottsruinerna och resten av staden. Floden var här illgrön av något som vi inte kunde bestämma om det var frömjöl eller andmat. I det gröna simmade gräsänder och frossade. Annars låg de bara still och  om man kan föreställa sig en gräsand som drabbats av paltkoma så verkade det vara just det som gällde.

Sedan satte vi oss ner och resonerade. Eftersom Karin inte återfått sina krafter än och en rad långa etapper återstår har vi nu beslutat att avbryta vandringen. Nu hyr vi en bil och bilturistar i stället. Sorgligt tycker vi.

Nantes - Clisson, 35 km (24 med tåg, 11 till fots)

Ut ur Nantes tog vi tåget en bit. Förortsbebyggelse är inte rolig. Vi steg av mitt på landsbygden. Solen sken varmt som vanligt och vi hittade en fin bänk vid floden le Sèvre  för lunch. Två kungsfiskare flög över floden som blågröna pilar medan vi åt. Vi lämnade strax floden och gick uppför en lång backe. Landskapet ändrade  sig och det var fler backar än vi haft på mycket länge, hustaken var belagda med tegelpannor i stället för skiffer. Majsfälten var utbytta till vinfält (Muscadet) och inte en ko så långt ögat kunde nå. Vandringen slingrade sig runt järnvägen och så småningom kom vi fram till ännu en flod. Den följde vi på en skönt skuggig stig där man hade satt ut skyltar med fakta om vilda djur som man kan stöta på vid floden . En del kunde vi, men vi lärde oss också nytt.
Staden Clisson är en medeltida stad som hade sin storhetstid fram till franska revolutionen. Man gjorde uppror mot revolutionen och för kungen, och staden blev fullkomligt krossad av revolutionärerna, som brände bostäder, slott och kyrkor. Den romantiska slottsruinen dominerar staden.

Dagens limerick:

Till Clisson så kom Kléber
Han kom i spetsen för en här
Han härjade och brände,
Folk i döden sände.
Se där en äkta revolutionär!

Le Gavre-Nantes, 48 km (24 till fots och 24 med buss)

Karin kände sig inte riktigt bra i dag heller så hon hade turen att få åka med ett par andra gäster på hotellet in till Nantes. Eva och Johan bestämde sig däremot att gå till Notre-Dame-des-Landes och ta bussen där. Problemet var att vi sov lite för länge så det blev ett rasande tempo fram till bussen.
Först gick vi fram till staden Blain. Där blev det kaffe och så provianterade vi på marknaden. På vägen ut ur Blain gick vi förbi det mäktiga slottet som innehades av familjen Rohan under flera hundra år. Utanför slottet hade man nu ett stort tältläger för medeltidsnördar, med "medeltidskläder", vimplar på tälten och exempelvis bågskytte.
Efter Blain gick vägen på en gammal banvall. Det var vackert, skuggigt och en behaglig vind blåste. Ett problem med banvallar är dock att de består av sten och grus och kan vara lite hårda på fötterna. Men det är ändå småsaker under en härlig vandring där vi undrade om vi skulle hinna till bussen. Det gjorde vi till slut och hann till och med med en öl medan vi väntade på bussen under 10 minuter. In till Nantes och vi hann känna viss lättnad över ett slippa gå genom förorterna.
Nu tar vi en gemensam vilodag i Nantes och tittar på staden.
Dagens limerick:

I Nantes där finns det ett slott
Anne de Bretagne där levde så flott
Man när hennes pappa
kronan sin tappa
Drottning av Frankrike blev hennes lott

Guéméné Penfao-Le Gavre, 27 km

Karin kände sig inte riktigt bra så hon tog en taxi till dagens hotell. Eva och Johan gick en lång etapp som dominerades av asfalt. Det började med att vi tog oss tillbaka till leden över fälten och ner till floden Don, som man dock mera anade än såg i den frodiga grönskan. Förbi ett litet slott och sedan lite upp och ner tills vi så småningom kom till Etang de la Roche för en sen lunchsallad. Men dammen var vacker.
Efter lunchen och efter den vackra dammen bestod dagen huvudsakligen av rak asfalterad landsväg. Eftersom det är skördetid för majsen mötte vi många gigantiska traktorer på smala vägar. I och för sig vackra vyer men det sög musten ur oss och när vi kom fram till Le Gavre och förstod att hotellet låg drygt två km utanför byn kändes det lite motigt. Men, fram kom vi och hotellet var härligt med en ovanligt duktig kock som gjorde middagen (och följande dags frukost) till en fest.

Dagens limerick (varför inte på franska?)
Michel, l'époux de Chantal,
La voie a indiqué mal,
Le chemin de fer,
N'était plus comme hier,
On aurait dû prendre le cheval.

Langon-Guéméné Penfao, 20 km

Dagens vandring tycktes oss väl kort så vi bestämde oss för att gå tillbaka till byn Langon och ta oss ner till floden Vilaine, som vi hade följt så länge men idag skulle lämna för gott. Tyvärr gick vi fel så sammanlagt fick vi en omväg på ca 5 km. Även om det känns när man vandrar så var det så vackert att det var helt ok. Dessutom innebar det att vi kunde äta dagens sandwich på järnvägsstationen i Beslé tillsammans med Olle som i dag skulle ta tåget till Rennes.
Från Beslé gick vägen sakta uppför förbi fält och bondgårdar. Helt annorlunda än tidigare dagar, men fortfarande  vackert. På slutet vek vi in på en före detta banvall. Den gick i skugga och var gräsbevuxen men ganska nyslagen och härligt mjuk att gå på. Väl framme i Guéméné hamnade vi på ett kafe och den trevliga madamen ringde till vårt chambre d'hôtes. Eftersom det låg några km utanför byn/staden kom vår värdinna och hämtade oss. Dessutom erbjöd hon sig att laga middag, vilket vi med glädje accepterade. Det blev ännu mer välkommet när det visade sig tt hennes man, som lagade maten, var mycket road av matlagning så det blev en riktigt god måltid. En extra bonus var att vårt värdpar åt med oss, som så ofta är fallet när man kan äta middag på franska chambres d'hôtes.

Dagens limerick

till lilla byn Guéméné
kom trötta pilgrimer tre
Av vin de blevo så yra
de trodde sig vara fyra
De undrade: vem är nu de'?

Messac-Langon, 21 km

Dagens vandring var ännu en gång solig och längs floden. Det var vindstilla så vi bjöds på spegelblanka vattenytor och soldis. Floden slingrade sig sakta genom frodig grönska och branta klippor. Över floden såg ett par gånger en blågrön glänsande kungsfiskare flyga. Vita hägrar såg vi också. Lunchen intogs i en liten grässlänt vid flodkanten.
Vårt mål för dagen, Langon, är en liten by med gamla stenhus och ett kapell som en gång var ett rum i badet som hörde till en romersk villa. Vi är mycket nöjda med dagen.

Dagens limerick

På vandring mot orten Langon,
Vi jublande sjunga vår sång.
Vi alla vill bräcka,
Vi äro så käcka
Vi studsa framåt med språng.

Pléchâtel-Messac, 10 kmt

Vi åt en lång frukost och samtalade med vår värdinna som berättade att hon och hennes man hade varit i Stockholm vid millennieskiftet. Hon hade velat göra något annorlunda och vad kan vara mer annorlunda än Stockholm på nyårsafton. De tänkte inte på att man skulle reservera bord på restaurang och det var stört omöjligt att få bord på de få restauranger som var öppna. Det slutade med att de gick på McDonalds och åt middag med andra vinddrivna individer. Därefter gick de av och an för att invänta 12-slaget men eftersom de var ovana vid det nordiska mörkret orkade de inte hela vägen. Vid 22-tiden tog orken slut och de gick till hotellet för att se fyrverkeriet på TV men kl. 23 sov de gott. Det kallar jag en annorlunda nyårsafton.

.

Vi sade adjö till husets förtjusande får och gav oss ut på dagens vandring som var kort för att få ihop övernattningspusslet. Den gick på nytt längs floden i vackert, men svalare väder. Vi var framme vid lunchtid och tyckte det var gott att för en gångs skull äta riktig mat i stället för baguette med skinka och ost. Vårt rum var lite speciellt och jag fäste mig särskilt vid toalettstolen. Hoppas att den inte färgar av sig!

Dagens limerick

Vid vackra floden Vilaine,

Som för övrigt skiljer två län.

Där bodde en tös,

Som var ganska lös,

Ty gubbarna, de ville än

Pont Réan - Pléchâtel, 21 km

Det var en mycket vacker och sval morgon. Solen lyste genom dimman som låg över floden. Vi fortsatte vår promenad längs la Villaine. Vi gick förbi några gamla kvarnar vid små vattenfall där man också hade byggt slussar för de båtar som går på floden fram till Rennes och förbi. Allt var vackert, pastoralt och pittoreskt. Hägrar, skarvar och vråkar vaktade över vattnet. Vid två tillfällen såg vi kungsfiskare som lyste vacker blågrönt i solen när de flög förbi. Ett tag blev vi lite nedstämda eftersom vi inte hittade något kaffeställe, men vi åt vår pic-nic i solen på en äng och blev genast gladare. Ett kafé med gott kaffe fanns lite längre fram och ordningen var återställd. När vi kom fram till Plèchâtel visade det sig att vårt chambre d'hôte låg ytterligare tre kilometer längre bort. Det kändes jobbigt. Vi gick in i byns butik och där ringde de efter värdinnan som genast kom och hämtade oss i bil och tog oss  till en fin gammal gård som de ställt i ordning (vi bor i den gamla ladugården) med pool, där vi badade, och möjligheter att laga vår egen mat. Ett toppenställe och ett mycket charmigt och trevligt mottagande. Vi är nöjda!

Dagens limerick

Kungsfiskarn längs Vilaine,
Snabbt blev vår käraste vän
Den tog sig ett dopp,
Med fisk strax kom opp
Och lämnade oss sedan därhän

Rennes - Pont Réan, 20 km

En buss tog oss ut ur det mesta av asfalten och sedan fortsatte vi på " pråmdragarvägen" längs floden La Villaine. Kaffe intogs på en bar där servitören vann Evas och Karins hjärta. Promenaden längs den slingrande floden var platt och vacker och kantad av dammar (artificiella sjöar) som tidigare varit grustag. Vägen dammade också. Vi kom fram till Pont Réan som är en by vid en mycket vacker bro. Vårt hotell låg precis intill bron. Värdinnan var urtrött efter att ha  serverat 230 kuvert (ett 80- och 2 st 60-årskalas), så hotellet var egentligen stängt och vi fick sköta oss själva. Middag intogs på ett crêperi i närheten. Var det månne vår sista crêpe på denna vandringen?

St Germain-sur-Ille-Rennes, 22 km

Vår värdinna hade lovat oss frukost klockan åtta. Vi fick massor av te och det fanns ett gott mörkt bröd. Värdfolket och ett annat par åt frukost tillsammans med oss. Vår värd var ordförande i Bretagne i en organisation, ungefär LRF.  Den andre mannen var ordförande i samma organisation i Alsace och de var vänner sedan länge. Diskussionen handlade rätt snabbt om jordbruk, energi av avfall och koraser. Aldrig förr har vi fått veta så mycket om kor och om koskötsel. En mycket intressant och lärorik morgon.
Mätta och glada vandrade vi tillbaka till kanalen som vi fortsatte att följa fram till en järnvägsstation på lagom avstånd från Rennes. Där fanns en väl upptrampad stig intill järnvägen vid en skylt där det stod tillträde förbjudet (acces interdit) med stora bokstäver. Från kanalsidan var detta den enda vägen för att komma fram tlll stationen. Vi tog risken och smög in för att ta tåget den sista biten in till Rennes för att hinna se staden med sina många gamla korsvirkeshus, fyra fem våningar höga och sneda och vinda. Vi såg också vackra torg och fina byggnader från 1600-talet. Bäst vi stod och beundrade ett av de enhetliga torgen såg Olle och Eva oss. De hade just kommit till stan och skulle lämna tillbaka sin hyrbil innan de skulle träffa oss för att komma med en bit på vår vandring. Nu har vi nytt sällskap, mycket trevligt!

Sens-de-Bretagne-St Germain-sur-Ille, 25 km

Vi har vädrets makter med oss hittills (peppar, peppar....). Runt omkring oss såg vi skyfall och hörde åska men vi fick bara några droppar. Sedan lättade molnen och dagen avslutades i strålande sol.
Vandringen gick på små vägar och på lite höjd så vi hade vidsträckta vyer att beundra. Så småningom kom vi fram till St Médard där vi med sorg i hjärtat lämnade Odile vid tåget. Från St Medard gick vi längs en kanal som sammanbinder Rennes och St Malo. Den började byggas för att möta engelsmännens blockad under Napoleon-krigen men stod färdig först 30 år senare. Avslutningsvis var vi tvungna att gå upp i en by ett par kilometer vid sidan av vägen för att handla mat eftersom det inte gick att få någon mat på vårt B&B och ingen restaurang i närheten. När vi kom fram var vi rejält trötta och Johan hade faktiskt en blåsa.

Dagens limerick
Om Saint-Germain-sur-Ille
man säga må vad man vill
men ölen var god
den gav oss mod
Vi kunde gott tagit en till

Antrain-Sens-de-Bretagne, 20 km

Så har då vandringen kommit i gång på allvar med en mycket fin dag på småvägar, hålvägar, byvägar och skogsvägar. Vi märkte att vi ännu inte är uppe i varv för nu är vi ganska slaka på hotellet som ligger i ett hus från 1600-talet med torn utanpå och tjocka bjälkar inuti. Vädertjänsten utlovade åskväder och kraftiga skyfall, så när det började regna lite så suckade vi och tog fram regnskydd och regnkläder. Efter 10 minuter småregn slutade det och sedan hade vi fint väder igen och över 25 grader.

Dagens limerick:

På baren i Sens de Bretagne
För pizza man gjorde kampanj
Men från var gäst
Det hördes: "Protest!
Vi kräver crêpes och champagne!"

Pontorson - Antrain, 12 km

Ännu en solig och varm dag. Vägen gick på en gammal järnvägsbank rakt söderut. Ibland dök det upp gamla stationshus nära små byar. Kor följde oss med blicken längs vägen och traktorer dammade förbi med flaken fyllda av dynga. Vi gick förbi en kycklingfabrik med massvis med Label Rouge-kycklingar som sprang på ett stort fält. Label Rouge är en kvalitetsmärkning .

Framme i Antrain besökte vi, som sig bör, den romanska kyrkan som i värmen gav oss svalka och vila en stund. Vårt B&B låg inte långt bort. Vi kom in på en stor gård, planterad med palmer och växter från Medelhavet. I värmen  (28 grader) kände vi oss som på rivieran. Rummen var speciella med t.ex. ett badkar mitt i rummet. Sedan fick vi sällskap av Odiles bror som har en gård i närheten och satt länge och språkade.  Vår värd bjöd oss på Kir Breton.

Dagens limerick

I Antrains gamla tjusiga slott
Där levde en greve så flott
På underhåll ville han spara
Lät fönstrena trasiga vara
Så dog han av myggbett och knott

Mont-Saint-Michel - Pontorson, 10 km

Mont-Saint-Michel - Pontorson, 10 km Vi började dagen med att ta oss till Mont-Saint-Michel. Myggorna som plågat oss kvällen innan hade sovmorgon. Solen lyste från molnfri himmel. Vi gladde oss åt att det var så lite folk i Mont-Saint-Michel och sprang glatt upp för trapporna till klostret och kyrkan. Det är verkligen en klenod. Det var ebb och runt ön såg man vidsträckt sandbotten i färger som skiftade hela tiden.

När vi kom ner från klostret möttes vi av mängder av folk. Det var som Drottninggatan en lördageftermiddag efter löning. Därefter lämnade vi Mont-Saint-Michel och vandrade längs floden Couesnon rakt och platt och väl utmärkt när vi hade lärt oss att känna igen märkningen. Framme vid dagens mål Pontorson efter ca 10 km fick vi vänta ett par timmar innan vårt B&B öppnade. Den tiden fördrev genom att titta på Pontorson, en liten stad med en uråldrig kyrka, som grundats av Vilhelm Erövraren. Odile fick göra en nostalgitripp på stadens hotell. Middagen avåts trevligt och gott på ett creperie.

Dagens limerick:

Pojkarna i Pontorson,
smyger omkring i gränder och prång.
De spejar och spanar
och på flickorna glanar.
De tror de har något på gång.

Da'n före da'n

Framme vid Mont St Michel efter en lång dag som började kl. 4. I morgon börjar vi gå.

Dagens limerick:
I Mont-Saint-Michel finns det munkar
Som trötta i trapporna lunkar
Kom så en kärleskrank nunna
Ville sig äventyr unna
 i trappor nu hörs hur det dunkar

Le chemin du Mont Saint Michel

Nu är det dags igen! Vi beger oss ut på en ny vandring. Vi tänker skriva ett inlägg varje dag. Vi får se hur det går ...