Echevennoz - Aosta (14,5 km)

Dagens devis är Träningsvärken dag. Efter en god natts sömn och mager frukost gav vi oss iväg mot Aosta. Molnen låg lågt över dalen. Vi vandrade länge längs en bevattningskanal grävd på 1400-talet, kallad Ru Neuf (!). Vi följde den längs bergväggen genom lärk- och granskog. Mycket behagligt ända tills vi började nedstigningen 700 m brant nedför.
Då blev vi varse hur illa våra benmuskler tyckte om att gå nedför. Under stora plågor och vedermödortog vi oss ner till slut fram till Aosta och till katedralen för att därstädes beundra fresker från ca 1000 e.kr. De var fina och välbevarade i klara färger eftersom de varit ”inbyggda” sedan 1400-talet. Då slog man valv i kyrkan och freskerna hade då turen att stora delar hamnade ovanför de nya valven och under taket. Det betydde att de glömdes bort och förblev oupptäckta fram till 1970-talet. Annars hade de säkert varit borta i dag.
Aosta grundades av romarna år 25 e.kr. Stadsmuren som romarna byggde med många torn och inte minst en mycket imponerande stadsport finns kvar liksom en fin teater,

Nu kommit vi har till Aosta
Vi märker att vi börjat rosta.
Vår diktarförmåga,
En falnande låga
Och rimmen de våra är losta.

Gran San Bernardo - Echevennoz (17 km)

En vackert men kall morgon och så i väg väl påbyltade. När vi kommit förbi statyn över Sankt Bernard öppnade sig avgrunden. En stenig åsnestig dök nerför bergsidan. Normal vandringstakt om 4 km per timme var alls inte aktuellt. Det gick långsamt och försiktigt med myrsteg. Det var synd att man hela tiden måste se var man satte fötterna när det nu var så väldigt vackert omkring oss. På den branta, steniga, smala och utsatta stigen på omkörda av ett gäng italienska cyklister på mountainbikes. Det kändes inte just. 

Längre ner blev stigen bredare och vi gick genom en skog av lärkträd. Pittoreska byar började dyka upp. Så småningom, i St Rhemy-en-Bosses stannade vi och åt lunch med jättegod lokal lufttorkad skinka och Fontina från trakten.

Nu var Karins ben trötta och insisterade på att få åka buss sista 5 km medan Johan pliktskyldigt gick resten av etappen. Sanningen att säga var det en mycket vacker väg i höstfärger men nog var han ganska mör när han kom fram. 

I dag har vi gått till Echevennoz 

Det är mycket nerför förstås 

Efter 1300 meter 

Så vet man rätt väl vad man heter

Och kroppen känns faktiskt mest som en kloss