Via Portuguensis

Padrón -Santiago de Compostela, 25 km

Sista morgonen på vandringen. Det utlovade regnet uteblev. I stället en vacker och kall morgon. Vi har blivit kompisar med många vandrare och sista dagen sammanträffade vi med de flesta av dem. Det var trångt på Caminon i dag.
Enligt vägvisarna var bilvägen 16 km in till Santiago, men eftersom Caminon försöker undvika de stora vägarna gick vi i stora svängar, genom små byar och upp och ner. Därigenom blir det en hel mil längre. Ändå blev det lite traskande vid sidan av den stora vägen. Det är inte mysigt men det är en del av camino-vardagen.
När vi kom in i Santiago gick vi, vår vana trogen, till pilgrimskontoret och hämtade ut våra intyg, s.k. Compostellanos. Sedan styrde vi våra steg mot Paradoren, också vår vana trogen, och intog vårt varma sköna rum. Efter en skön dusch var det dags att upp söka baren och skåla för vår 40-milavandring. Ett besök i kvällsmässan hör också till innan det är dags för middag. Kyrkan är magnifik även vi inte fattar mycket av mässan och det stora rökelsekaret inte svingas den här gången.


Dagens limerick:
I Compostela vi pusta och säga,
Det var sjutton att vi detta greja.
Men när vi har tvekat,
Vår sång den har ekat,
För då tog vi i med Ultreia.

Caldas de Reis - Iria Flavia (Padrón), 23 km
Oj, vilken regnig dag! Den började ganska bra men efter lunch vräkte det ner. På galiciskt maner porlar vattnet överallt. Vägen var fin och ledde genom skogar och över fält. Efterhand kom vi in i en snäll stigning på ca 150 m. Vi drack kaffe med ett holländskt par och åt lunch med ett par tyskor. Lunchen intogs på en bar som var hopbyggd med en galicisk lanthandel med lite av det mesta. I regnet skyndade vi oss sedan och kom ganska snart fram till Padrón. Den staden har en särskild ställning i legenderna kring Jakob. Enligt dem var det var hit han kom för att predika och det var hit hans lärjungar förde hans döda kropp när han lidit martyrdöden i Jerusalem. I stadens största kyrka finns under högaltaret den pollare vid vilken lärjungarna skulle ha förtöjt båten.
När vi tittat på kyrkan fick tillfälle att dricka en öl med ett par engelsmän som vi stött på gång på gång sedan vi började vandra. Det märks att det är den näst sista vandringsdagen. I morgon väntar Santiago de Compostela. Nu ligger vi i vårt rum och ser regnet skvala utanför fönstret. Hoppas på bättre väder i morgon!?

Dagens limerick:
Flickorna i Padrón
Bekymrar sig för sin skvadron,
Truppen är mager
Och långt ifrån fager
Och har bara lös patron

Pontevedra - Caldas de Reis 22 km
Nu har vädret blivit lite mer molnigt igen. Vi kom iväg ganska tidigt och gick genom den söndagmorgon-tomma vackra staden. Inga större svårigheter, endast en enkel stigning. På toppen fanns två kaféer, båda fulla med pilgrimer. Konkurrensen var stenhård mellan de båda och värdarna stod utanför och vinkade åt alla som kom förbi. Men kaffet var gott.
Vid lunchdags hamnade vi på en bar som tydligen var en rastplats för ryttare. Det stod hästar överallt och folk kom ridande. Det var mycket att titta på medan vi åt.
Annars är det mest cyklister på vägen. De kommer i stora klungor och ropar "bon camino" medan de kör förbi i högsta fart. Ringklockor på cyklar är också okänt i Spanien.
Vi kom fram till dagens mål precis när det började regna och tog in på ett gammalt spa-hotell. Tyvärr stängdes spa-aktiviteterna redan 13.30 så någon skön behandling var inte aktuell. Här finns varma källor och det var bad här redan under kulternas tid, före romarna. Vi fick bara se regnet ...

Dagens limerick:
I Caldas de Reis en mystisk figur
En primadonna gjorde sin kur
På kurortshotell
Hon blev ack så säll
Och sjunger numera endast i dur.

Redondela - Pontevedra, 20 km
Som vanligt kom vi i väg sist och lämnade vår underbara utsikt där det nu var kav lugnt. Dagen inleddes med snäll stigning på ca 150 m genom skog och fågelsång och vackra vyer över viken. Därefter ner till Arcade där vi hittade ett kafé, strategiskt placerat vid en vacker bro. Där satt redan flera pilgrimer och vi sällade oss till dem. Det gällde att ladda inför den tuffa stigning som följde. Vid bron hade man satt upp ett minnesmärke över ett slag där spanska trupper och milismän lyckades slå franska trupper under marskalk Ney. Nästa stigning på 150 m och därefter ner igen. Så följde en slingrande vandring längs en slingrande bäck in till Pontevedra. Efter att ha gjort sightseeing och besökt ett antal kyrkor sitter vi nu på Paradoren och njuter vårt otium (paddan föreslog "opium").

Dagens limerick:
I Pontevedra på Paradoren
Sitter ett par, komna till åren.
Njuter av lyx
På vägen mot Styx,
Och minns den ljuva våren.

Porriño - Redondela, 20 km
På vägen ut ur Porriño passerade vi ett jättelikt stenblock, som man gjort till ett monument över bergsklättring i allmänhet, och över den förste galiciern på Everest isynnerhet.
Dagens vandring var i sin helhet trevlig. Vi gick några hårt trafikerade sträckor och överlevde. Så gick vägen över ett högt berg med en snäll stigning, men tvärbrant utför. Vi vek av från leden (fortfarande romerska via XIX) i staden Redondela för att gå ner till ett hostal vid havet. Ett underbart ställe alldeles vid stranden. Vi ägnade flera timmar åt att titta på otroligt skickliga vindsurfare och kite-surfare som hoppade och åkte med fantastisk fart fram och tillbaka framför oss. Härligt! Nu stundar en middag med nyfångad fisk. Hela hostalet luktar fisk!

Dagens limerick:
Vid Vigos vackra vida vik,
Pilgrim satt så trött på fik.
Han pröva' H2O,
Och sedan, må ni tro.
Det blev kalabalik.

Tui -Porriño, 17km
Regn var ordet för morgonen. Paraplyerna fälldes upp och ner. Vägen var vacker längs floden, över fält och genom skogar. Efter Barcelos har vi följt den gamla romerska vägen Via XIX som går mellan Braga och Astorga. Idag ledde den oss över flera romerska broar och vi fotade dem grundligt. Ett matställe på vägen överraskade oss. Johan fick nyfångade, grillade sardiner och pimientos (små gröna paprikor). Han spann som en katt i flera kilometer efteråt. På eftermiddagen tittade solen fram ordentligt. Men i gengäld gick vi längs en spikrak väg genom ett industriområde kilometer efter kilometer (mysfaktor=noll) tills vi nådde vårt mål, Hotel Parque i Porrinho. Folkliv, barn, god mat, gott vin - kan det bli bättre!

Dagens limerick:
I Porriño liten pilt
Sparkar bollen hårt och vilt.
Pilgrim efter dagens tur
Inte hunnit dricka ur.
Ölet i hans knä blev spilt.

Valença - Tui, 3 km
I dag gick vi över gränsen! Tui är gränsstaden på andra sidan floden Minho. Det är också en gammal befäst stad som ligger på en liten bergsknalle. Högst upp ligger en imponerande kyrka som vi tyckte var speciell. Först byggde man en romansk stomme och sedan byggde man på med en tidig-gotisk överdel. Det innebar att kyrkan blev sned och vind med tiden och man tvingades göra flera nödlösningar för att den inte skulle rasa, bl.a. tvärbalkar i mittgången.

Dagens limerick:
I kyrkan i Tui där synden gror,
Det tisslas och tasslas vid gyllene kor
Man dansar kring guldkalv
Bland heliga kyrkvalv
Och kittlas av djävulens klor

Rubiaes - Valença, 20 km
Vi blev förvånade när vi såg att vi hade gått 20 km i dag. Det kändes som om det var kortare. Börjar vi bli starka...eller förvirrade. Dagen började med en snäll stigning på 100 m för att sedan gå mest nerför. Två romerska broar passerades och större delen av dagen gick vi på den romerska vägen Via XIV. Vädret blev efterhand bättre och i morgon utlovas sol. Vi har tagit in på ett fint hotell och har en balkong med vidunderlig utsikt. Känns skönt efter de senaste dagarnas dåliga väder och fuktiga hotellrum.


Kyrkor
På vägen från Coimbra till Valença ligger kyrkorna tätt. I varje minsta by finns minst t vå kyrkor och ett litet kapell. De flesta är från 1500 - 1700- talen och är i Manuelinsk stil (portugisisk barock ungefär), men vi har också sett några mycket fina, helt romanska kyrkor. Varje lördag går kvinnor till kyrkorna och pyntar dem med blommor, även om resten av kyrkan kan vara ganska förfallen och fuktskadad. Underhållet av kyrkorna är komplicerat för sedan 1800-talet äger staten alla kyrkor, den katolska kyrkan använder dem, men, så vitt vi förstår, är det kommunen som ska svara för underhållet.

Dagens limerick:

På Valenças fina Pousada,
Bär alla gäster Escada,
Utom en,
Det är djävulen
För han, han bär bara Prada.

Ponte de Lima - Rubiaes, 17 km
Kort etapp men i regn och med vandringens högsta stigning, 380 m. Vi började med att gå över den romerska/medeltida bron över Lima. Sedan gick dagen längs många små och leriga vägar. Vyerna hade varit vackra om det inte varit för molnen, som hängde längs bergsluttningarna. Lunchen blev en sandwich på ett ovanligt lortigt café. Därefter började stigningen på allvar. Strax under passet passerade vi ett stenkors där folk hade hängt diverse skräp, flaggor, kepsar, T-shorts och allehanda pappersbitar som slokade i regnet. Det såg sorgligt och slarvigt ut och vi skyndade raskt vidare.

Dagens limerick:
I San Roque är det kallt och vått,
Vandrarens rum det är så rått.
Men under fyra filtar
Och drömmar om små piltar
Sover Karin ändå gott.

PS. På förekommen anledning vill vi påpeka att det rör sig om Karins barnbarn.

Quintiaes - Ponte de Lima, 22 km
En mulen dag med perfekt vandringsväder. Den finaste vandringen hittills på små vägar utan trafik. Vi går genom jordbrukslandskap med vinodlingar, får, höns, kor, hästar och majsåkrar. I trädgårdarna prunkar blommorna och husen är gamla och vackra. Oj vad vi har njutit. Nu sitter vi i Ponte de Lima, en gammal stad på pilgrimsvägen med en fantastisk medeltida bro över floden Lima. En fiesta pågår och romerska soldater marscherar förbi vårt fönster. Nu väntar engod middag och en god natts sömn.

Dagens limerick:
På TV i Ponte de Lima
Vi ser stora nyheter tima
Prinsessa på drift
Har nu blivit gift
Se det är väl alldeles prima!

Convento do Franqueira-Quintiaes, 18 km
Dagen började med regn så vi drog ut på vår avfärd från vårt fantastiska natthärbärge. Eftersom huset ursprungligen hade utgjort en del ett kloster var det hopbyggt med en liten kyrka som det numera inte fanns pengar till (kommunen) och som därför förföll. Mässa avhölls en gång om året. Vår värd visade oss kyrkan, som inte var märkvärdig, men att ha en direktingång från huset till läktaren var speciellt. Först därefter kom vi iväg och gick till Barcelos, en stad med flera intressanta medeltida byggnader och Portugals största marknad en gång i veckan (dock inte i dag). Vi gick sedan några kilometer till en snackbar och åt lunch. När vi satt där passerade mängder med pilgrimer, de flesta på cykel. Landskapet har också ändrat karaktär med småjordbruk och frodig grönska. Natten kommer vi att spendera på en quinta från 1400-talet.
Middagen var enkel men dyr med det sämsta vinet hittills. Efter middagen dök emellertid vår värd upp och underhöll oss med Portugals historia under ca en timme. Han tillhörde uppenbarligen en gammal fin familj och påstod att han var släkt med världsomseglaren Magellan, i mer eller mindre rakt nedstigande led. Det var i alla fall intressant, inte minst hans resonemang om skillnaderna mellan portugiser och spanjorer. Portugiserna byggde tex sin expansion på handel, medan spanjorerna underkuvade.

Dagens limerick:
En flicka i byn Quintiaes
Hade världens vackraste fejs
Friarna kom
Men vände snabbt om,
Ty fejset var hugget i gnejs.

Vila do Conde - Convento do Franqueiro, 25km
Första regnet under vår vandring, men inte så mycket. Eftersom regnet kom på morgonen när vi skulle iväg, delade vi på en taxi de första 10 kilometrarna med en intressant amerikan från New York. Vi gjorde honom sällskap fram till lunch och eftersom han hade skavsår, gick det inte fort. Vi hade många intressanta diskussioner. Han hade påbörjat en doktorsexamen om pilgrimsvandringarnas ekonomiska betydelse under medeltiden.
För första gången vandrade vi på en jordväg genom öppet landskap. Skönt! Dessutom fick vi se en ovanligt vacker romansk kyrka, som var praktiskt taget oförändrad sedan 1200-talet. Efter många timmar tog vi farväl av vår amerikan och fortsatte vår vandring över ett litet berg med vidunderlig utsikt åt alla håll. Vi kom fram till en quinta, ett fd kloster som drevs som ett lyxigt B&B av ett engelskt par. Vårt rum är mycket vackert och smakfull inrett.

Dagens limerick:
En pilgrim bodde en natt på en quinta,
In på hans rum då smög sig en stinta.
Hum, hum,hum, hum, hum, hum hit,
Och hum, hum, hum, hum, hum, dit.
Men det kan vi alls inte printa.

Porto -Vila do Conde, 22 km
I började dagen med att ta spårvågen till Atlanten. Spårvagnen fick Lidingöbanan att framstå som höjden av modernitet. Därefter vandrade vi längs stranden, omväxlande i sanden och på strandpromenaden. Karin var mycket förtjust över alla tjusiga pojkar som surfade. Tanken gick till Baywatch.
Efter Porto är pilgrimerna många fler. Regnet som var utlovat dök aldrig upp (föll aldrig ner, rättar Karin). På vägen in i Vila do Conde tittade vi på ett stort f.d. kloster. Det var från 1300-talet, men gjordes sedermera om till skola för vanartiga gossar och har nu förfallit sedan länge. Dessutom gick vi och tittade på ett museum över stadens urgamla skeppsvarv där man byggde fartyg som Vasco da Gama seglade till Indien i. För några år sedan byggde man en kopia som vi besåg. Enligt en guide hade man en besättning på mellan 100-150 man på en båt som inte var större än en Djurgårdsfärja. Med en sådan seglade portugiserna jorden runt. Tanken svindlar!

Dagens limerick:
En macho var Vasco da Gama
Hos honom det ofta var drama.
När han lämnade tanten
Och for ut på Atlanten,
Skrek hon som kvinnan i Rama.

Grijo -Porto 3/14 km
Vi började dagen med att gå 3 km, men efter att ha sovit dåligt och det var hett redan på morgonen och vägen in till Porto verkade vara hårt trafikerad beslöt vi att ta en buss, som händelsevis just stannade. Det var absolut rätt beslut. Från bussen såg vi att alla våra farhågor besannades. Så dagen blev en spännande dag i en spännande stad. Stadens backar gjorde att vi i alla fall fick vår beskärda del vandrande. En observation har varit att när man är på landsbygden märker man inte så mycket av krisen men i en större stad märker man hur den slår mot dem som redan befinner sig på marginalen.

Dagens limerick:
I Porto man ska köpa port.
Pilgrimens liv blir då svårt
För vikten av säcken
På ryggen tar knäcken,
Gör vandrandet odrägligt hårt.

São João da Madeira - Grijo, 21 km
Ännu en varm dag och på slutet var vi mosiga. Vandringen gick som tidigare till stor del på asfalt, genom förstadsliknande områden med stora villor, stora hyreshus, men också små ruckel. En rolig sak var att vi fick gå på en välbevarad romersk väg med stora kantstenar av samma typ som vi såg i Spanien. På romerskt vis var vägen alldeles rak i flera km. Det fanns inget övernattningsställe på själva caminhon så vi var tvungna att göra en avstickare på 1,5 km i tryckande eftermiddagshetta. Enkelt hotell igen och restaurangen har de stängt, så nu måste vi göra en restaurangutflykt.

Dagens limerick:
I Grijo en pilgrim begrundar sin karma
Varför ska vandrare bliva så varma
Av svett blir vi blöta
Och rakt inte söta,
Så vem ska vi då kunna charma

Albergaria a Velha - São João da Madeira 31 km (2 juni)
Idag gick vi vår längsta dagsetapp på Caminon. Ett riktigt kraftprov (jfr Maran). Endast ett pyttemoln på himlen. Solen stekte och vinden svalkade. Vandringen började i en eukalyptusskog. Det är något mycket sorglig med sådana skogar. Trädens löv och bark ligger skräpigt på marken och verkar förmultna mycket långsamt. Inga djur syns till och nästan inga fåglar hörs sjunga. Man saknar de många lövträden som naturligt borde finnas, men portugiserna planterar nästan bara eukalyptus.
Det var mycket upp och ner idag. Några vackra gamla broar och en romersk väg. I går såg vi blånande berg, idag såg vi blånande hav för första gången. Vi närmar oss Porto nu.

Dagens limerick:
I São João två vänner satt
Den ene så trött den andra så matt
De höll på att svimma,
Förmådde ej rimma
Det var knappt att de sade god natt

Agueda - Albergaria da Velha 17km

Vi fick en fantastisk frukost på hotellets terass med milsvid utsikt. Därmed kom vi iväg lite sent, men dagens etapp var inte så lång, så det gjorde inte så mycket - trodde vi. Då hade vi glömt hur varm det kan bli när solen brassar på. 27 grader officiellt. Vägen var som tidigare, men med fler backar. Hundskall ackompanjerade vår vandring. Vi gick genom byar med fantastiska villor bredvid helt förfallna hus. Det gör ett speciellt och lite sorgligt intryck. För första gången fick vi gå över en romersk bro. Det kändes bra, för det har vi på avstånd såg bron vi skulle ha gått på. Den hade rasat!
När vi kom fram till hotellet där vi beställt, tvekade vi att gå in. Det var mörkt och dammigt. Vi fördes genom konstiga korridorer till vårt rum som enkelt, slitet men rent och med sköna sängar. Badrummet hade bara ljummet vatten och toaletten småläckte. Vi undrade vad vi gett oss in på. När vi så småningom skulle äta middag placerades vi i en osannolik lokal, som egentligen verkade vara en lagerlokal för vin. Längs väggarna fanns 60 vintunnor och på borden blårutiga vaxdukar. Menyn var enkel, men verkligen utmärkt god. Vår värd, som var en mycket vänlig man, tappade upp vinet ur en liten tunna, i en tillbringare. Men vinet var helt drickbart, klart bättre än de "vin de curé" som man druckit i Frankrike. Sammantaget en enkel men mycket god middag och helt oväntat.

I Albergaria-a-Velha
Vårt ställe man torde ej välja
Bland tunnor miljön
är fa' n så skön
Och maten är enkel att svälja