Vi fick en fantastisk frukost på hotellets terass med milsvid utsikt. Därmed kom vi iväg lite sent, men dagens etapp var inte så lång, så det gjorde inte så mycket - trodde vi. Då hade vi glömt hur varm det kan bli när solen brassar på. 27 grader officiellt. Vägen var som tidigare, men med fler backar. Hundskall ackompanjerade vår vandring. Vi gick genom byar med fantastiska villor bredvid helt förfallna hus. Det gör ett speciellt och lite sorgligt intryck. För första gången fick vi gå över en romersk bro. Det kändes bra, för det har vi på avstånd såg bron vi skulle ha gått på. Den hade rasat!
När vi kom fram till hotellet där vi beställt, tvekade vi att gå in. Det var mörkt och dammigt. Vi fördes genom konstiga korridorer till vårt rum som enkelt, slitet men rent och med sköna sängar. Badrummet hade bara ljummet vatten och toaletten småläckte. Vi undrade vad vi gett oss in på. När vi så småningom skulle äta middag placerades vi i en osannolik lokal, som egentligen verkade vara en lagerlokal för vin. Längs väggarna fanns 60 vintunnor och på borden blårutiga vaxdukar. Menyn var enkel, men verkligen utmärkt god. Vår värd, som var en mycket vänlig man, tappade upp vinet ur en liten tunna, i en tillbringare. Men vinet var helt drickbart, klart bättre än de "vin de curé" som man druckit i Frankrike. Sammantaget en enkel men mycket god middag och helt oväntat.
I Albergaria-a-Velha
Vårt ställe man torde ej välja
Bland tunnor miljön
är fa' n så skön
Och maten är enkel att svälja
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar