En buss tog oss ut ur det mesta av asfalten och sedan fortsatte vi på " pråmdragarvägen" längs floden La Villaine. Kaffe intogs på en bar där servitören vann Evas och Karins hjärta. Promenaden längs den slingrande floden var platt och vacker och kantad av dammar (artificiella sjöar) som tidigare varit grustag. Vägen dammade också. Vi kom fram till Pont Réan som är en by vid en mycket vacker bro. Vårt hotell låg precis intill bron. Värdinnan var urtrött efter att ha serverat 230 kuvert (ett 80- och 2 st 60-årskalas), så hotellet var egentligen stängt och vi fick sköta oss själva. Middag intogs på ett crêperi i närheten. Var det månne vår sista crêpe på denna vandringen?
Men lägg upp ett foto på servitören då!
SvaraRaderaEva har kortet.
Radera