Efter den påfrestande natten var det ändå lätt att gå. Stràlande vackert! Dekorativa stenmurar, romerska milstenar (miliarios), härfåglar, tofslärkor, kor (en pilgrim före oss mötte en tjur!)
Nu bytte naturen karaktär. Det blev kargare, färre blommor, men vackra rosatonadet stenhällar och flyttblock och stenbumlingar i olika former. Djupa dalar hade skurit ner efter floderna och vi hade milsvida vyer. Två pilgrimer såg vi, en som hade mycket bråttom och en överhettad italienare som hade svårt att gå bl. a. på grund av en omöjlig packning.
Embalse de Alcantara är en stor fördämning. Den bygges under Franco och var, enligt en lokal representant, en av de få bra saker han gjorde. Vi kom fram till ett hostal som drevs av en mycket serviceminded och speciell engelsman, som skulle stänga hostalet nästa vecka. Tur hade vi! Han bjöd pà en goood kyckling, något som jag har saknat i detta nöt- och fläskland. Ett tyskt par som satsar pà att gå minst 3 mil om dagen, åt middag tillsammans med oss och även italienaren. Språkförbistringen blev total. Den natten sov vi gott, men jag vaknade med 23 myggbett!
Dagens limerick:
Embalse de Alcantara,
En plats där man knappast kan vara.
För med massor av mygg,
Kan man ej vara trygg.
Hela tiden så vädrar man fara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar