Än en gång slog El Real decibelrekord. Den här gången under frukosten. Fascinerande hur spanjorerna kämpar för att kunna överrösta kakafonin, och som regel lyckas. Vi försökte inte utan hade en rätt tyst frukost.
Kl 9.15 i väg. Vädret var mulet och svalt och vägen var ganska kladdigt lerig pá sina ställen. Inom loppet av en halv timme passerade vi två borgruiner, som hade byggts som försvar mot portugiserna. Kul, för det är lite tunt med kultur och historia hittills. Plötsligt, när vi skulle passera under en motorväg dök det upp något som Karin saknat svårligen, nämligen en möjlighet till kaffe. Det var en stor nybyggt hotell/restaurang vid motorvägen. Karin och jag var mycket udda i lokalen. Ryggsäckar, leriga kängor och allmänt svettiga bland alla charterbussresenärer. Men kaffe blev det!
Efter trevlig vandring i eukalyptusskog och en ovanligt skön lunch där vi faktiskt kunde sträcka ut oss, såg vi att det mulnade på och vi fick brått i väg. Kraftig regnskur och på med regnkläder. Det var en lång stigning och frågan är om regnkläderna blev blötast inifrån eller utifrån. Sammantaget var det emellertid en lätt och behaglig vandring.
Dagens limerick:
I Monesterio pá en bar,
en pilgrim plitar li-me-ri-kár,
men rytmen är svár,
han sliter sitt hár.
Han har nästan inget alls kvar.
I Monesterio på en bodega,
en pilgrim på limerick sågs knega,
men rytmen är svår,
han sliter sitt hår.
Ur detta han ville helst fega.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar