Karin stannade i Piacenza men Johan ville gå längs Po. Han tog tåget tillbaka till Orio Litta och började gå.
Morgondimmorna höll på att lätta och eftersom jag ville ha bild på Po i morgondimma gick jag mycket fort. På den här etappen fanns det två alternativ. Antingen gick man fram till Po och där kunde man färja över till den andra sidan. Det var den klassiska vägen men den drunknade snart i trafik och förorter till Piacenza. Då hade man blivit tvungen att åka kollektiv en bra bit. Alternativet var att gå på en cykelväg på strandbanken. Jag tyckte det verkade bra med Po inom synhåll och ingen biltrafik. Och om det behövdes fanns det säkert en buss någonstans. Den kalkylen höll inte. Visst slapp jag bilarna, men strandbanken låg utom synhåll från Po och cykelvägen betydde asfalt i 25 km. Dessutom gick den längs en hårt trafikerad landsväg, som inte gick att komma över till byarna med busshållsplatserna. Kort sagt var det bara att gå på och det fick konsekvenser. På kvällen lockade tanken på mat inte alls och för första gången i mitt liv hoppade jag över middagen. Karin däremot började äntligen piggna till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar