Framme i Settimo Vittone möttes vi av en brant stigning upp till en karolingisk kyrka och baptisterium (dopkyrka). De var förstås stängda. Vi fortsatte ner längs bergssidan bland stenblock och vinodlingar (en blocköverskridande promenad). Så småningom, efter upp och ner bland vin och i skogar, kom vi fram till en punkt där vägen gick mellan två stora klippor. En informationsskylt väckte vårt intresse, men då kom det en italienska som var entusiastisk och frivilligguide. Hon kom att ge guldkant på vår fortsatta vandring och började med att berätta att klyftan framför oss låg på den preadriatiska förkastningslinjen, dvs en linje där den afrikanska sockeln möter den europeiska. Den är den viktigaste av alla förkastningslinjer i Alperna och har under miljontals år var en viktig faktor i att Alperna överhuvudtaget finns. Vi kunde se att stenen på den södra sidan av vägen såg helt annorlunda ut än den på den norra sidan. Den ”europeiska stenen” var dessutom ”rynkig” för den hade pressast samman av trycket från den afrikanska stenen. Mycket spännande för en geologiskt helt okunnig person.
Därefter frågade hon om vi ville gå med på en liten omväg och se mer av området. Vi sade naturligtvis ja, kanske lite aningslöst, för hon gick i rask takt uppför 200 meter, visade oss många spännande saker och tog oss därefter ner drygt 200 meter innan vi var tillbaka på vår vandringsled. Då var vi rejält möra men också uppfyllda av alla spännande saker som vi fått se. Framför allt hade vi fått en guidning i hur trakten formats av den senaste istiden och av den enorma glaciär som bildat Aosta-dalen. Vi såg flera glaciärsjöar och trots att det var ganska disigt kunde vi se ut över den enorma moränlämningarna, Europas största, som vi kommer att se mer av i morgon när vi fortsätter efter Ivrea.
Vi fortsatte emellertid på egen hand de sista 6 kilometrarna fram till Ivrea och dit kom vi duktigt möra i ben och huvud.
En löpare ifrån Ivrea,
Fick fansen att bli rent av snea.
Han vunnit vart lopp
Och var traktens hopp
Men nu han blev bara trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar