En krispigt klar morgon. Plötsligt såg vi hela alpkedjan och framför allt Monte Rosa (4634 m.ö.h.) och Matterhorn (ca 100 m lägre). Magnifikt! Vikande oss inte mogna för dagens långa vandring så vi tog tåg de första 8 kilometrarna (4 minuter med tåg och 2 timmar till fots) för att sedan vandra fram till Vercelli. Nu är landskapet alldeles platt och dagens största backe var 5 meter och utgjordes av en bro över motorvägen. Vi gick bland mycket stora risfält (nu kom de, och det med råge). Många av fälten har redan skördats och är gula, men på många fält dignar risplantorna. Det blir en blandning av ärggröna blad och ”risax” som skiftar i brunt. Det blir mycket vackert. Det är också slående hur stora gårdarna är. Här finns inga småbruk utan gårdarna är latifundier som kan sägas påminna lite om bruken i Sverige. Anläggningar där lönearbetare bor och lever på ägarens villkor. Tankarna går till filmen Träskoträdet från 1970-talet.
En baryton från Vercelli,
En tonernas Botticelli,
Men en hosta om hösten
Förändrade rösten
Nu låter han som Farinelli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar