Vårt rum i Viverone var osannolikt, det mest kitschiga vi någonsin sett. Speglar överallt med de mest konstfulla ramar (även på toaletten), stilmöbler (och vilken stil sedan). Det hela blandat med tavlor som inte var av denna världen. På frukostbordet tunga glas av kristall, till och med ”la poubelle de tablå” var tung kristall.
Upplyfta till kropp och själ började vi gå och startade med en lång och seg backe. Karin var inte så förtjust eftersom hon vill ha tid för att komma igång. Samtidigt insåg vi att detta var den sista backen för nu kommer slätten. Mycket platt och det kommer vi att ha resten av vandringen. Solen sken från klarblå himmel och det var 24 grader. Som tur var blåste det en lätt bris. Vi undrade vart de omtalade risfälten tagit vägen för vi såg bara fält med majs och vete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar