Tåg tillbaka till Fiorenzuola i sol som sken genom kvarvarande dis och ljuvliga färger. Johan fick dock inte de avslutande vyer av Apenninerna som han hade räknat med. Ungefär vid kaffedags kom vi fram till klostret Chiaravalle della Colombia. Det var ett cistercienserkloster som ingick bland dem som Bernhard av Clairvaux hade grundat i mitten av 1100-talet. Den var cisterciensermässigt stramt och vackert inuti. Det var dessutom fortfarande aktivt.
På vägen passerade vi sedan ännu ett kloster där Johan utlöste larmet när han ville titta närmare på högaltaret. Det lät förfärligt och under någon minut, men inte en själ dök upp, så vi kunde smyga oss därifrån. Efter en fotpaus var det bara att gå fram till Fidenza och till vårt hotell som väntade på oss.
Genomgående för vår vandring har varit att vi har häpnat över hur den ena makten efter den andra erövrat, plundrat, gått under och återuppstått under århundradena. När romarna besegrade gallerna, som var först i norra Italien, anlade de militära kolonier och byggde vägar som knöt samman kolonierna och möjliggjorde handel och militära kampanjer. Men, romarriket gick under och avlöstes under 500-talet e Kr av först östgoterna, sedan östromerska riket och på 600-talet langobarderna. De, i sin tur, behärskade området till ca 775 e Kr, och under den tiden utvecklade de området och befäste kristendomens ställning. Vid slutet av 700-talet kom så frankerna under Karl den store och erövrade norra Italien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar