Det regnade hela natten och på morgonen. Hostalet hade sagt att det var frukost kl 7. Ett 20-tal personer samlades utanför baren och först 7.30 dök en mycket sömnig ägare upp. Allmän rusning. Vi kom i väg efter 8 och sist av alla. Började med en lättare stigning men på en väg som bitvis var rena lerchocken. Leran på mesetan är otroligt tung och klibbar som klister pá skorna, som snart väger ton och ser ut som platåskor frán 70-talet. Leran fortsatte av och till under hela dagen och tog på fysik och psyke. Vägen var vacker, ibland platt och ibland stigningar i ekskogar. Den ledde utanför en by där det fanns en bar, men utom räckhåll, sá vi blev båda rätt sura. En stigning och ytterligare 7-8 km senare kom vi fram till ett albergue/casa rural. Vi ville bara ha lunch men det serverades bara till dem som bodde där. Vi hade ursprungligen tänkt gå 6-7 km till efter lunch, men vi kände oss mosiga och Johan fick inget svar när han ringde det tänkta hotellet så vi föll till föga och tog in. Det blev lyckat, framför allt för att maten var god och värdfolket mycket trevligt.
Dagens limerick:
Folk från Santa Croya de Tera
Får man anta, skojade mera
Stämningen hög
Man skrävla och ljög
Och trots Fanta stojade flera
Ps. Handlingen kan förbättras, men vem kan motstå ett sjustavigt rim?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar