Under dagen tätnade molnen och det kom några regnskurar. Vi fortsatte en grusväg och sedan ner och längs med en embalse (damm). Där träffade vi en kvinna som skar gräset med en skära. Hon var den mest språkkunniga spanjoren så här långt och sade att det berodde på hennes brokiga bakgrund och släkt. Vi gick förbi Castrotorafe som en gång var Santiagoriddarnas viktigaste borg. Nu fanns bara ruinspår kvar. Byn, som på medeltiden låg här, är nu uppslukad av embalsen. När vattnet stãr lågt sticker delar upp och en bro syns. Vi åt en kylslagen lunch vid en kyrka och sedan vidare mot Granja, där vi tog in på en casa rural, som var mycket smakfullt renoverat i ett tvåhundraårigt hus. Det var byggt i "adobe" vilket värdinnan sade var ett utmärkt byggnadsmaterial - svalt på sommaren och varmt på vinteren. Det verkar ömtåligt - lera och halm. Nu middag.
Dagens limerick:
I Granja de Moreruela
En grabb kunde, må ni tro, vela.
Hans flickvän till sist,
Tyckte det blev för trist,;
Och sa bara: Varsågo', kela!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar