Det var en kall och solig morgon. Ju högre vi kom, desto kallare vind. Men en mycket fin vandring. Vi skulle över ett pass på 1330 meter. Vägen var lite blöt på sin ställen, men inte mer än att vi kunde gå på stenar. Lövskog omgav vägen, ek, kastanj och björk. Det var lummigt, nästan trolskt. Stigningen var på det hela taget ganska stillsam.
Väl uppe på höjd hade vi storartade vyer bakåt, men inte så mycket framåt. Vi kom till ett alldeles nyrenoverat hotell som var varmt! skönt och gott kaffe. Där mötte vi en flamländare som sade sig förstå dem som ville se saker på vägen (dvs. vi), men för honom gällde det bara att vandra. Synd att vi inte förstod honom.
Vandring neråt, lövskog. Vi såg två rådjur hoppa över vägen alldeles framför oss. De skuttade fint, men så hade de ingen ryggsäck heller. Vår maskering gjorde att vi klarade oss från björn och varg. Men Johan tyckte han hörde dem skratta i skogen.
Vi kom fram till Lubián och tog in på ett Casa Rural, jättefint, men inte billigt. Vi fick god mat. Karin fick tvätta ute på en äng i en kall källa. Kallt om händerna, men allt blev rent.
Vi försökte hitta internet på ayuntamientot, men det gick inte. Karin såg borgmästaren gå ut med en plastpåse i handen. Efter fem minuter kom han tillbaka med kantareller i påsen som han hade plockat i en kastanjehage alldeles intill.
Middag åts med flera amdra pilgrimer, spanjorer, tyskar och fransmän.
Dagens limerick:
Det fanns en kille i Lubián,
Som själv tyckte han var stor i stan.
Men hela hans sätt
Gick mot sans och vett.
Av andra han ansågs va' grobian.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar