30 maj, Fuenteroble de Salvatierra, 21 km

Vi insåg att vi hade för lite kontanter för att klara de återstående dagarna i "Espagne Profonde". Vid frukosten frågade vi värden var det fanns en uttagsautomat. Han erbjöd sig då genast att ringa till vår värd på nästa ställe som han var god vän med, och be honom köra Johan till närmsta by där det fanns en bank. Lyckliga över att det skulle lösa sig glömde vi att köpa vare sig bocadillos eller frukt. Det skulle nog gå bra ändå för det fanns en bar efter 8 km. Vi vandrade under en vacker soluppgång och med utsikt över höga berg. Vi kom till en by där kyrkan var öppen och passade på att titta in. En ganska fin kyrka. En dam berättade att en natt för 45 år sedan hade man kommit med två stora lastbilar och släp och stulit predikstol, tympanon, delar av golvet och ett altare, allt i sten. Helt otroligt! Inte undra på att kyrkorna är låsta.
Men baren var stängd, inget kaffe och ingen matsäck ... Ingen fara, om 4 km ske det enligt guideboken finnas ett ställe med 3 barer, sa Johan. Så vi travade på i ett fantastiskt landskap (lite asfalt, förstås). När vi kom fram till 3-barersbyn var alla barer stängda. Nu fick vi bita ihop. Tur att det var en hanterligt lång etapp. Vi gick uppför en lång backe - det gick uppför nästan hela tiden. Tur som var hade vi vackert väder, med sol, lätt sval vind och skön temperatur. Snart var vi uppe på 1006 meter. Det skålade vi för (i vatten). Så ett antal meter ner igen. Nu öppnade sig Mesetan för oss, med ännu större vyer än tidigare.
Framme i Fuenteroble tog vi en bocadillo och en öl (portugisisk, godare än spansk) och en kaffe slank också ner innan vi kände oss som folk igen. Sedan gick vi till vår Casa rural och installerade oss. Fransmännen var redan där. Efter den vanliga ritualen med stretching, dusch och tvätt gick vi vår vanliga rundtur. Kyrkan var nyrestaurerad på ett ganska smakfullt sätt (inga kitschiga helgonbilder) och utanför den hade man rekonstruerat ett avsnitt romersk väg så att man kunde se hur de byggde upp sina vägar. Spännande! Vilka ingenjörer de var.
Nu blev det dags att hämta pengar. Värden dök upp och i väg. Bilfärden bestod i att han pratade och jag förstod ca 20%. När jag fått mina pengar plockade vi upp en farbror till värden. Det var en gammal skröplig gubbe. Pá vägen hem pratade vi vin. När vi var nästan hemma sade gubben att han ville ge mig en flaska vin, så jag skulle förstå hur gott vin de gjorde i Duero-distriktet. Så vi åkte förbi hans mycket enkla bostad och han gav mig en flaska vitt vin. Det var upphällt i en standardbutelj med korken till hälften nedtryckt. Men det var riktigt gott! En Cosecha 2006. Vi bjöd våra franska pilgrimer. Därefter middag och även den var utmärkt. Tre rätter och 17 euro för två personer. Karin och jag gillade Fuenteroble.

Dagens limerick:
I Fuenteroble de la Salvatierra
en man måste själv dra sin kärra.
Ty, på poker en kväll,
han gick på en smäll
och spelade bort halva märra.