Vi smög upp tidigt från alberguet och gjorde frukost. Några holländare/flamländare var på dåligt humör och förde oväsen. Johan hyssjade och då snäste de att han minsann inte skulle klaga eftersom han inte sov och därför inte stördes. Hur som helst kom vi i väg tidigt. Morgonen var kylig men vacker. Sockorna åkte på händerna igen. Efter 7 km kom vi till en by där stigningen började på allvar. Just när vi börjat möttes vi av en gammal man med en åsna, som var vit, gammal och drog på en plog. Därefter en stigning som var brant och lång. Sammnalagt steg vi ca 400 m och pauserna blev många. Väl uppe på höjden gick vi fram till ett kafé där man dels fick kaffe och dels kunde skriva sitt namn på en pilgrimssnäcka, som sedan hängdes upp i baren. Hela baren var fodrad från golv till tak med snäckor. Dessutom spelade barägaren musik, Brassens och Brel för fransmännen och wienervals för österrikarna. En kanariefågel i en bur sjöng med i valsen, men höll tyst när Brel sjöng. Därefter följde en svår och tung nedstigning till Vilar de Barrio, dâr vi med trötta ben och ömma fötter i tog lunch. Trogen sin föresats från föregående dag tog Johan en bocadillo med omelett och chorizo. Det var så fett och rinnigt att han fick gå in på toaletten och byta sina nedfläckade byxor till shorts.
Efter lunch kom vi ut på en flodslätt, med en spikrak väg som efter 3 km avlöstes av ytterligare en spikrak väg. Sedan följde en rad små byar. I en av dem ropade en kvinna åt oss att vi skulle vänta. Sedan gick hon in i huset och kom ut med två apelsiner, som vi åt senare. Nästan alla är mycket vänliga. Nu kom värmen igång och stigningar och nedgångar avlöste varandra. Efter 10 timmar kom vi uttröttade fram till Xunqueira. Efter en snabbtitt på alberguet bestämde vi för att sovsalar med 20 personer inte var något oss. På en bar frågade vi om alternativ och vi fick tips om en Casa rural, som visade sig vara ett fynd. Bra rum, härliga sängar, tvättmaskin, frukost serverad av värden och en värd som talade franska. Allt detta för 40 euro för oss båda.
Under vår rundtur i byn såg vi något som fyllde oss med förvåning. På kyrkväggen satt det en tavla som hyllade Francos seger över kommunismen.
Dagens limerick:
I Xunqueiro vi lärde
Värdarnas verkliga värde.
Dusch, säng och tvätt.
Det kändes så rätt,
Plus frukost när vi drog vår färde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar