Eftersom vi åt en mycket god middag med fisk, bläckfiskar och kalvlägg och ett gott vin därtill, kom vi i väg ganska sent från hotellet. Vi gick till en bar som vi fått rekommenderad. Där satt halva Ourenses ungdom och hade eftersläckning. Johan fick spinn och flydde förvirrad ut. Han tyckte det var som att försöka äta frukost vid midnatt på en bar på Stureplan. Jag fick ta över och föra honom till en annan lugn bar med bra frukost och mucho te. Vägen gick sedan över en medeltida bro med högt spann. Vägen ut ur Ourense var mycket trevligare än vägen in. Efter ett tag fick vi välja mellan två vägar. Den till vänster gick platt till en brant stigning på flera hundra meter, den andra till höger sakta men säkert uppför de 400 metrarna. Den valde vi, trötta på branta stigningar. Halvvägs upp för den brantaste stigningen kom vi till en bar där vi tog kaffe och tittade på storartade vyer över staden. Så fortsatte vi genom små byar som låg som ett pärlband och uppför och uppför. Efter 10 km kom nästa bar. Kaffepåfyllning. Nu kom vi in i en lummig lövskog, sedan pinjeskog och så löv igen. Skönt och svalt, för nu värmde solen. En till gammal bro låg intill en gammal by, helt övergiven och i ruiner. Nu letade vi lunchställe. Det blev en kommunal bänk under ett gammalt körsbärstrâd. De sista 5 km gick geschwinnt utan större stigningar och vi gick raka vägen till första bar i byn, som också hade rum där vi installerade oss.
Cea är en fin liten by som är känd för sitt bröd. Och visst är det gott! Vi fick smaka på det till middag. Johan prövade pulpo, dvs större bläckfisk. Han var skeptisk och mindes hur det hade smakat på Camino Francés tio år tidigare, men det var riktigt gott. Karin är fortsatt skeptisk.
Dagens limerick:
Om två vägar som gick från Ourense
Två pilgrimer ej voro ense.
En ville hit,
En ville dit.
Det blev höger som dagens tendens e'
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar