Idag kom vi iväg vid 8-tiden. Det hade regnat hela natten och tyvärr regnade det en hel del under dagen och Caminon var blöt. Vi gick längs floden Tera, förbi en gudsförgäten camping, fram till en liten by där det inte fanns någon bar. Vidare till nästa by längs en bevattningskanal och si, där fanns en bar, och den var öppen! Vi steg in och beställde kaffe och magdalenas. Just som värden satte igång kaffemaskinen gick elen ... Vi väntade en stund, tog en juice, men inget hände. En ljummen kaffe med mjölk lyckades värden få fram, som vi delade på.
I byn fanns ett vägval att göra. Vi valde fel, fast det blev rätt. En vacker väg nedanför ett dammbygge, in i en djungel alldeles under fördämningen. Tur att de inte släppte på mer vatten! Så småningom kom vi upp på själva fördämningen, som vi gick över. Det regnade lite. Vi fortsatte längs den stora uppdämda sjön. Lunch intogs på stranden i solregn. Så kom vi till en liten vacker och romantisk by. Vägen in i byn var kantad av gamla fruktträd och blommor, liksom vägen ut ur byn. Ängar med blommor i mängder och våra första orkidéer. Horisonten var vid. Jag njöt, trots regn, men Johan var lite låg. Till slut kom vi fram till Rio Negro del Puente. Vi frågade på en bar om det fanns rum och det visade sig att barägarens mamma hyrde ut rum, vilket vi tyckte lät bra. Rummet var mycket enkelt, fuktigt och kallt. På toan frös man rumpan av sig. Men vi fick sköna extrafiltar och vi sov bra, även om vi hoppade över att tvätta oss på morgonen.
Dagens limerick:
I Rionegro är husen kalla,
och vårt det var kallast av alla.
Under filten vi låg
och i taket vi såg,
kunde inte få blodet att svalla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar