Vacker vandring som började lite senare eftersom den inte var så lång. Den gick genom lövskog, över hedar och genom små byar (för små för att ha kaffe en söndagsmorgon). Avigsidan med vandringen var att den bitvis var mycket blöt och lerig, även om det var "snäll" lera som inte klibbade.
Byarna bestod av hus som blir alltmer galiciska med stenväggar och träbalkonger. Många hus är helt förfallna och ett alltmer urblekt "Se vende" (Till salu) står skrivet över ingángen. Sedan finns det några hus som är upprustade och som visar hur fina de här husen kan bli. Först kom Remesal och sedan Otero de Sanabria. I den senare byn kom vi samtidigt som de öppnade kyrkan och vi smet naturligtvis in. Det blev en verkligt fin överraskning. Inuti var tak och större delen av väggarna målade i barockstil, lite som i Habo, men mindre av svensk bondbarock. Det var verkligen fint och det stod inte omnämnt i någon av guideböckerna. Miss! Utanför kyrkan fick vi i alla fall fotpaus. När vi gick ut ur den byn såg Karin ett rådjur som sprang över heden. Därefter var det transportsträcka längs liten landsväg. Efterhand dök Puebla upp och det är en verkligt spännande stor by med en befäst kärna och en borg. Vi hade tänkt oss att lägga oss på ett lite lyxigare hotell efter de senaste dagarnas torftigheter men lyckades bara till hälften. Halvbra med andra ord.
På eftermiddagen gick vi ut och beundrade den vackra byn/staden. Ovanligt välbehållen och fint restaurerad. Framför allt en pampig borg, som vittnade om att det förekommit en hel del strider mellan portugiser och spanjorer längs gränsen. Att vi är nära Portugal visar sig bl a genom att mycket information också är skriven på portugisiska (men inget på något annat språk).
Dagens limerick:
I Otero där finns det en kyrka
I den kan man helgonen dyrka
Saint Roc finns med
Med hatten på sned
Det är han som ger pilgrimen styrka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar