Så är den stora dagen här, då vi går in till Santiago. Vandringen fortsatte uppför och nedför, genom den ena byn efter den andra. Det är 10 år sedan vi sist kom till Compostela och det märks att det är betydligt mer välbärgat nu. Men den gamla doften av gödsel ligger kvar över lanskapet. Tre djupa dalar och lika hög stigningar hann vi med innan vi fick se skylten Santiago de Compostela. Men vägen fortsatte nedför en fjärde gång och sedan en lång uppförsbacke innen vi nådde målet, katedralen. Utanför katedralen var en lååång kö för att gå genom den heliga porten, som endast är öppen heliga år, dvs. de år då Jakobsdagen 25 juli infaller på en söndag. Vi beslutade att genast gå till Oficina de Perigrinos för att hämta ut våra Compostellanos, beviset för att vi har vandrat hela vägen och att vi nu har syndernas förlåtelse. Mannen som skrev ut Karins compostellano intygade att vägen från Sevilla är den svåraste och han gratulerade oss till bedriften. Mycket stolta gick vi till Paradoren Dos Reyos, som Isabella och Ferdinand lät bygga i slutet av 1400 -talet för den tidens pilgrimer, och intog vårt vackra rum, som är vår belöning.
Uppmätta kilometer: 1042 km
Dagens limerick:
I Santiago de Compostela
Vi räknas numer till dom sälla.
På stans Parador
Vi vårt otium får.
Men frågan är om vi blivit snälla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vill bara instämma i gratulationerna och bekräfta att alla synder, begångna och ev. kommande, är förlåtna.
SvaraRaderaTack Pelle!
SvaraRaderaNu har vi så mycket förlåtelse att det räcker till våra vänner oxå ;)